så litet...

...och så ont.

Igår opererades ett litet navelbråck på mej. Visst hade jag förstått att det skulle kännas, men att en så liten operation i en sån liten del av kroppen kan göra så mycket ont hade jag nog inte riktigt tagit till mej. Lika bra det förstås... Det man inte vet har man inte ont av lixom. I alla fall inte innan :-)

Så, nu har jag några dagars påtvingad, absolut nödvändig vila framför mej. Nog bra ur fler perspektiv än just sårläkning. Men svår att hantera och acceptera utan just en fysisk förklaring.

Dagen idag har ägnats åt navelskådning... hehe... fyndiga jag. Film, läsning, besök av fina kollegor, mycket sovande, pillerknaprande och röd Fanta har gjort dagen innehållsrik ur ett ovant perspektiv. Mitt perspektiv!

I morgon ska jag ligga i andrafamiljens soffa och läka några timmar... alltmedan "Rut" städar mitt hus... Så gott kan livet vara...