Jag - en miljöpartist?

det är inte så ofta, nu för tiden, jag har eller erkänner mej ha politiska förebilder och idoler. Men Maria Wetterstrand är en! Rakt igenom... Läs gärna artikeln i Afronbladet idag, http://www.aftonbladet.se/wendela/article7162764.ab . Bra reporter, kloka svar, intressanta reflektioner.

Närvaro, gott folk är det som gör skillnad. Hos politiker, hos sjuksköterskor, poliser, t-banevärdar, lärare, direktörer, skolledare och blivande stadsministrar!

Närvaro i form av intellekt, kompetens, ansvar, snabb reflektion, akutbedömning av krislägen och mod att stå upp för det man i grunden tror är viktigast.

Närvaro för att, så långt som möjligt slippa pudlar och kappvändningar.

"Nej, det bästa sättet för en politiker att vara som folk, det är att göra politik av att vara som folk. Det heter ju: Ta en sup och var som en människa. Det har Maria, en smula hårdraget, omsatt i politik. Och hon anser, med glimten i ögat ackompanjerat av ett gapskratt, men ändå på fullt allvar, att det är en av hennes största politiska segrar."

Jag som skolledare måste "ta min sup" och vara som en människa varje dag. Hela tiden. I varje möte. Jag är åklagare och försvarsadvokat, psykolog, kravställare, medlare, diktator och människa. Stark och svag i samma person. Som vem som helst.

Som Maria Wetterstrand, min för dagen politiska idol och förebild. En förebild jag trivs att spegla mig i. Kanske dyker det upp nån annan i morgon. Nån som speglar mej på ett annat sätt. Men idag är jag, om inte miljöpartist så åtminstone Maria-partist!

Å ni som funderar över att bli stadsministrar. Om ni fixar så inga fler av mina vänner (och inga andra heller för den delen) får cancer, att lagen kring kvinnofridsbrott blir tydligare så BRÅ slipper rapportera om fall som INTE leder till åtal och sen garantera att det är över 20 grader varmt mellan maj och augusti - om ni bara fixar det så har ni min röst den 19 september 2010. Årets viktigaste dag, min födelsedag! (ja, även för att det är val...)

Och jag anser, med glimten i ögat ackompanjerat av ett gapskratt, men ändå på fullt allvar, att närvaron i stunden. Orken att vara där. Att gråta. Bli förbannad. Skratta. Älska. Vara jag. - det är en av mina största personliga segrar. En pågående kamp. En vardaglig enkel seger jag hoppas jag aldrig någonsin ska behöva "pudla"!

and for now, over and out