kvinnor kan - såklart!

idag fick jag förmånen att återigen spendera tid med vännen Anna-Carin. Ibland möter man på människor som förändrar och gör skillnad. Det är gott!

denna dag har vi kånkat och burit soffa i Årsta. Kört den till Väsby. Möblerat in den i nya huset. Ätit Thai i en solig trädgård tillsammans med sprakfålen och tänkaren. Och kört en kärra skräp till sopen.

Varje gång nåt slängs i dom där containrarna lättas hjärtat lite, eller är det bara inbillning? Idag kändes det så iallafall... Kan förklara varför folk går man ur huse till kommunernas sopstationer, helg efter helg. En symbolisk, renande släng-ritual vi alla behöver nu och då :-)

I morgon ska vi ses igen, vännen och jag. Denna gång skålande i champagne. En viktig, symbolisk handling i vandringen mellan dåtid, nutid och den prunkande, ljusnande framtid som är hennes!

Basta! ;-)

hemma igen

efter en helg värd att lägga på minnet, nära hjärtat! Lyckades missa att byta Europaväg men kom på det i höjd med Hallsberg. Då hade jag hunnit shoppa skor och ett par byxor oxå. Effektivitetens moder!

Väl framme i Arvika snirklade jag mej fram efter vägbeskrivningen "vänster i första rondellen, rakt genom nästa och sen svänger du höger precis innan du kör ut i skogen igen". Lite kärlek till stan redan då och där :-) En guidad tur på musikhögskolan - jag nog faktiskt egentligen alltid ångrat att jag inte gått på - följde innan vi for hem och hämtade stora A 7 år på skolan.

Lite varm i hjärtat blev jag allt när han på väg hem, viskar till sin far "ska hon stanna flera dar? Ska hon sova hos oss?" och svarar med ett "JIIIIPPPIE" när pappan sa ja :-)

Innanför dörren hemma i huset möts vi av lilla V, snart 3 år. Hon har just fått ett plåster på fingret. Med Lille Skutt. Snacka om ice breaker! Två nya kompisar på mindre än 20 minuter. Det är bra utdelning...

Fredagkvällen spenderades på two man hand med Håke. Bowling med sportdryck, middag och nattklubb med G&T visade sig vara ett på alla sätt vinnande koncept!

Hem till soffan för att hinna prata mer mer och mer

Lördagen var magisk:-) Fika på stan med Rebecka, Martin och fina lilla Minja, grillmiddag hemma i huset och sen en tältkväll för mej, Håke och hustru Maria, med Joe Labero. Magiskt? Japp :-)

Hem till soffan för att hinna prata mer mer mer mer och mer... denna natt ägnades åt att hissa och dissa Hajen 2.

Söndag - hemfärd... Frukost, fika och lunch utan att hinna resa oss från bordet ungefär. Jo, vi sov - å förlåt- såg på Kogänget i soffan oxå. Undrar var alla barn tog vägen bara...

En sväng till förbi Ingesund och en flukt på den mytumspunna magnifika Magnolian...

Avsked är skit! Så är det... Men nu hittar både jag och Doris vägen, så inte ska det ta 19 år till nästa färd?! Arvikafestivalen går av stapeln 15-17 juli... Jag, Anna-Carin och en liten husvagn borde nog allt ta och åka dit?!

ARVIKA!!!

en gång, för ett liv sen ungefär tänkte jag flytta till Arvika. Skulle plugga där, till tvåämneslärare i musik och svenska. Kul med ny stad & nya sammanhang lixom. En nära och kär vän hade jag hunnit placera där oxå... eller placera och placera. Han lixom bor där. Alltid. Har alltid gjort. Å kommer väl alltid göra. Förutom det där året i Stockholm 1991 då han och jag la grunden till när och kär i rätt stad :-)
Han är en av mina mest trogna tidvattenvänner. Ni vet sånna där viktiga människor som finns där, hela tiden, men ibland lite längre bort. Det gick nog nästan 10 år innan vågen rullade tillbaka. Via MSN som tillryggalägger stockholm-arvika på millisekunder...

I morgon, 7 maj 2010. Nästan 20 år och fem barn (tre här, två hos honom) (eller om sanningen ska fram så är det sex barn, eftersom jag via MSN även blivit vän med Håkes vän Rebecka som blev mamma för en månad sen :-) ) efter första gången vi träffades ska Stockholm-Arvika tillryggaläggas med hjälp av Doris, kaffetermos, chokladpraliner och Heavy Metal!
I morgon kväll är Arvika, mitt Arvika:-) Inte för att plugga, inte för att stanna... men tre dagar klarar väl även en Stockholmare av?! Med gott sällskap av Håke och en böljande tidvattenvåg :-)

dags igen

att dra igång bloggen... tänk att tid är så lurigt. Jag har nog aldrig upplevt att den gått fortare än den gör just nu. En fördel? Nä, det tycker jag faktiskt inte. Jag borde ge mina egna tankar, mina reflektioner, min glädje och mitt engagemang mer tid. Istället tyngs axlarna av idel måsten och det blir allt svårare att stå rak i ryggen.

Jag ser det här, överallt runt omkring mej. Mina vänner åldras snabbt och vid en snabb blick i spegeln så ser jag ju att samma sak gäller mig. Rynkor etableras och de silvriga hårstråna blir fler. Men framför allt syns tröttheten och slitenheten - en besvikelse över att livet inte ger tid till det jag vill, det jag behöver.

Kanske måste vi våga titta tillbaka lite... granska forna tiders sociala sammanhang och fundera över vad som fanns i det som idag istället genererar ensamhet och frustration. Läste i Tara när jag var hos frissan om att kärnfamiljen är på väg ut. I just detta fall var det två systrar som köpt hus tillsammans. För att stötta varandra och dela livets glädje- och sorgeämnen.

Är kärnfamiljen snart ett minne blott? Eller kan den räddas? Är det i kärnfamiljen lyckan blir störst? Eller är det i situationer där jag får vara jag, du får vara du och vi tillsammans reflekterar och förundas över våra val att leva tillsammans när livet vill så?

Tänk om förändringen ligger i ett enda ord? Ett ord som är så svårt, så långt borta...

- Hjälp! -

dagens goda...

mitt i allt som händer i mitt eget liv just nu så fick jag perspektiv idag! Genom jobbet har jag kommit i kontakt med en familj som drabbats hårt av livets orättvisa. Dessutom har dom drabbats av samhällets orättvisa... Den orättvisan är nästan svårare på nåt sätt...

Idag fick JAG möjlighet att göra något rätt! Att underlätta livet för en familj i kris... Ett enda litet telefonsamtal och en övertygelse hos mej om alla människors rätt till en rättvis behandling. Så enkelt - så svårt och så underbart skönt i mitt hjärta! Jag kan tyvärr inte rädda dom från livets orättvisa maktkamp, men samhällets förlorade för jag hittade en smitväg runt orättvisan.

Ja jag slår mej för bröstet! Inte för att jag är bättre än nån annan utanför att jag fick chansen, såg den och tog den!

Jag älskar att vara kvinna!

Japp! Så är det...

Haft några dagar i ensamhet och under tiden så krajade (jo, det heter så när nåt gått sönder, det har jag lärt mej av Kalle 4 år) båda halvljuslamporna på lilla Doris, spisen och diskmaskinen.

Doris fick ta sig genom den mörka Botkyrkakvällen utan lampor och jag har aldrig tidigare blivit så mycket flirtad med. (förutom när jag var nyförlovad och alla män på krogen nog såg det som sitt ansvar att rädda mej från äktenskapets bojor... Det var tider det;-) ) Alla blinkade!

Men men, jag tog mej till Statoil och utnyttjade min tjejstatus och lät Laila och Johanna byta lampor! Snacka om en win-win... Jag slapp göra det men är fortfarande lika stark i min feministiska övertygelse att kvinnor kan!

Spisen lagade jag själv! Eller lagade och lagade... Körde samma hardcore som jag brukar - slog av snabbsäkringen och slog på den igen! Lysande min käre Watson. Så länge det inte är finlir så klarar jag en hel del jag!

Men diskmaskinen sen då... Redan första dagen i min ensamhet slutade den fungera.

Fyra möjliga alternativ dök upp i min hjärna;
1. Vem av mina (manliga) vänner kan sånt här?
2. Man kan ju alltid diska för hand
3. Jag skiter i det och väntar - Björn kanske kan laga
4. JIPPIE!!! Äntligen en chans att få köpa en ny!!!

Förlåt om jag nu stampar på någons tår, men jag kom inte på nån att locka hit... Så 1 gick bort!
Alternativ 2 fnissar jag lite åt fortfarande faktiskt... Diska för hand? hihi...
3 fick det bli och nu när han kommit hem och svurit en stund så är vi framme vid alternativ 4!

NU kommer läget där det återigen är bra att vara kvinna. Tjoff, tjoff lite sök lite skvaller lite multitasking och 45 minuter senare är maken OCH alla tre barnen på väg att köpa den fantastiska lilla Wirhlpoolmaskinen som finns i lager ute i Barkaby. Om jag inte är helt fel ute så tor jag nog att B känner att han varit med och bestämt...
http://www.elgiganten.se/product/vitvaror/diskmaskiner/ADP7590/whirlpool-diskmaskin

Så snart mina vänner har jag en ny diskmaskin som jag längtat efter i åtta år... Jag räknar med att det i dagens jämställda pigavdrags-sverige medföljer en diskplockare, med sexpacks-mage och goa biceps. Annars återgår jag till punkt 1 på min alternativlista.

Så alla mina manliga vänner, skicka in en bild på era sexpack så jag får lite hjälp i mitt val!

Nu ska jag förbereda själva installationen genom att vila mej i form... Med en härlig chicklit och pralliner.

Jag håller med mina vän Peter - Kvinnor ska vara jämställda - men när det kommer till äckliga och smutsiga göromål så är männen så oändligt mycket bättre lämpade;-) Kanske är det en lite fri tolkning av vad han egentligen sa men håll med om att det låter bra...

//S

dagarna dom går och går, efter varandra...

och tiden försvann!

Jag upplever just nu en mycket annorlunda tideräkning. Det finns liksom bara morgon och kväll, måndag och fredag. Veckorna går hysteriskt snabbt och om ordspråket "tiden går fort när man har roligt" stämmer så är mitt liv "hilarious" for the moment;-)

Men hur roligt det än är så blir jag frustrerad över att inte hinna det jag vill, att inte nå fram, att behöva packa ihop för helg (vilket självklart har sin tjusning) när jag precis kommit igång med allt det roliga på jobbet. Men men, min läxa i livet för tillfället är att rensa - även sånt som är kul och ger feedback och bekräftelse... Det går sådär;-)

En liten sjuka kan dock fälla även den bästa. Inte många knyck har gjorts denna helg. Mitt ärevarv har gått mellan sängen - duschen - köket - sängen och det har räckt gott och väl.

Nu idag har jag upplevt landstingseffektivitet!
8.30 ringer VC
9.00 tid hos läkare
8.45 anländer vc
8.50 (!) får komma in till läkaren
8.55 har han lyssnat på lungor och förhandlat med mej om lämplig medicinering
9.00 öppnar apoteket
9.03 är jag lycklig ägare till en flaska Cocillana-Etyfin.

Effektivitet i dess bästa form. Än mer effektiv hade det ju varit om jag fått ställa min egen diagnos... Jag menar, vem behöver 12 terminers studier för att veta att alla mår bra av lite morfin då och då ;-)

Så nu ligger jag här, härligt avdomnad och ska beta av ännu en film. Ibland står visst tiden stilla, trots allt:-)

Skickar även med er en riktig måbra-länk...

http://www.youtube.com/watch?v=ivg56TX9kWI

Ha en bra dag och akta er för folk med knorr...