dags igen

att dra igång bloggen... tänk att tid är så lurigt. Jag har nog aldrig upplevt att den gått fortare än den gör just nu. En fördel? Nä, det tycker jag faktiskt inte. Jag borde ge mina egna tankar, mina reflektioner, min glädje och mitt engagemang mer tid. Istället tyngs axlarna av idel måsten och det blir allt svårare att stå rak i ryggen.

Jag ser det här, överallt runt omkring mej. Mina vänner åldras snabbt och vid en snabb blick i spegeln så ser jag ju att samma sak gäller mig. Rynkor etableras och de silvriga hårstråna blir fler. Men framför allt syns tröttheten och slitenheten - en besvikelse över att livet inte ger tid till det jag vill, det jag behöver.

Kanske måste vi våga titta tillbaka lite... granska forna tiders sociala sammanhang och fundera över vad som fanns i det som idag istället genererar ensamhet och frustration. Läste i Tara när jag var hos frissan om att kärnfamiljen är på väg ut. I just detta fall var det två systrar som köpt hus tillsammans. För att stötta varandra och dela livets glädje- och sorgeämnen.

Är kärnfamiljen snart ett minne blott? Eller kan den räddas? Är det i kärnfamiljen lyckan blir störst? Eller är det i situationer där jag får vara jag, du får vara du och vi tillsammans reflekterar och förundas över våra val att leva tillsammans när livet vill så?

Tänk om förändringen ligger i ett enda ord? Ett ord som är så svårt, så långt borta...

- Hjälp! -

dagens goda...

mitt i allt som händer i mitt eget liv just nu så fick jag perspektiv idag! Genom jobbet har jag kommit i kontakt med en familj som drabbats hårt av livets orättvisa. Dessutom har dom drabbats av samhällets orättvisa... Den orättvisan är nästan svårare på nåt sätt...

Idag fick JAG möjlighet att göra något rätt! Att underlätta livet för en familj i kris... Ett enda litet telefonsamtal och en övertygelse hos mej om alla människors rätt till en rättvis behandling. Så enkelt - så svårt och så underbart skönt i mitt hjärta! Jag kan tyvärr inte rädda dom från livets orättvisa maktkamp, men samhällets förlorade för jag hittade en smitväg runt orättvisan.

Ja jag slår mej för bröstet! Inte för att jag är bättre än nån annan utanför att jag fick chansen, såg den och tog den!

Jag älskar att vara kvinna!

Japp! Så är det...

Haft några dagar i ensamhet och under tiden så krajade (jo, det heter så när nåt gått sönder, det har jag lärt mej av Kalle 4 år) båda halvljuslamporna på lilla Doris, spisen och diskmaskinen.

Doris fick ta sig genom den mörka Botkyrkakvällen utan lampor och jag har aldrig tidigare blivit så mycket flirtad med. (förutom när jag var nyförlovad och alla män på krogen nog såg det som sitt ansvar att rädda mej från äktenskapets bojor... Det var tider det;-) ) Alla blinkade!

Men men, jag tog mej till Statoil och utnyttjade min tjejstatus och lät Laila och Johanna byta lampor! Snacka om en win-win... Jag slapp göra det men är fortfarande lika stark i min feministiska övertygelse att kvinnor kan!

Spisen lagade jag själv! Eller lagade och lagade... Körde samma hardcore som jag brukar - slog av snabbsäkringen och slog på den igen! Lysande min käre Watson. Så länge det inte är finlir så klarar jag en hel del jag!

Men diskmaskinen sen då... Redan första dagen i min ensamhet slutade den fungera.

Fyra möjliga alternativ dök upp i min hjärna;
1. Vem av mina (manliga) vänner kan sånt här?
2. Man kan ju alltid diska för hand
3. Jag skiter i det och väntar - Björn kanske kan laga
4. JIPPIE!!! Äntligen en chans att få köpa en ny!!!

Förlåt om jag nu stampar på någons tår, men jag kom inte på nån att locka hit... Så 1 gick bort!
Alternativ 2 fnissar jag lite åt fortfarande faktiskt... Diska för hand? hihi...
3 fick det bli och nu när han kommit hem och svurit en stund så är vi framme vid alternativ 4!

NU kommer läget där det återigen är bra att vara kvinna. Tjoff, tjoff lite sök lite skvaller lite multitasking och 45 minuter senare är maken OCH alla tre barnen på väg att köpa den fantastiska lilla Wirhlpoolmaskinen som finns i lager ute i Barkaby. Om jag inte är helt fel ute så tor jag nog att B känner att han varit med och bestämt...
http://www.elgiganten.se/product/vitvaror/diskmaskiner/ADP7590/whirlpool-diskmaskin

Så snart mina vänner har jag en ny diskmaskin som jag längtat efter i åtta år... Jag räknar med att det i dagens jämställda pigavdrags-sverige medföljer en diskplockare, med sexpacks-mage och goa biceps. Annars återgår jag till punkt 1 på min alternativlista.

Så alla mina manliga vänner, skicka in en bild på era sexpack så jag får lite hjälp i mitt val!

Nu ska jag förbereda själva installationen genom att vila mej i form... Med en härlig chicklit och pralliner.

Jag håller med mina vän Peter - Kvinnor ska vara jämställda - men när det kommer till äckliga och smutsiga göromål så är männen så oändligt mycket bättre lämpade;-) Kanske är det en lite fri tolkning av vad han egentligen sa men håll med om att det låter bra...

//S

dagarna dom går och går, efter varandra...

och tiden försvann!

Jag upplever just nu en mycket annorlunda tideräkning. Det finns liksom bara morgon och kväll, måndag och fredag. Veckorna går hysteriskt snabbt och om ordspråket "tiden går fort när man har roligt" stämmer så är mitt liv "hilarious" for the moment;-)

Men hur roligt det än är så blir jag frustrerad över att inte hinna det jag vill, att inte nå fram, att behöva packa ihop för helg (vilket självklart har sin tjusning) när jag precis kommit igång med allt det roliga på jobbet. Men men, min läxa i livet för tillfället är att rensa - även sånt som är kul och ger feedback och bekräftelse... Det går sådär;-)

En liten sjuka kan dock fälla även den bästa. Inte många knyck har gjorts denna helg. Mitt ärevarv har gått mellan sängen - duschen - köket - sängen och det har räckt gott och väl.

Nu idag har jag upplevt landstingseffektivitet!
8.30 ringer VC
9.00 tid hos läkare
8.45 anländer vc
8.50 (!) får komma in till läkaren
8.55 har han lyssnat på lungor och förhandlat med mej om lämplig medicinering
9.00 öppnar apoteket
9.03 är jag lycklig ägare till en flaska Cocillana-Etyfin.

Effektivitet i dess bästa form. Än mer effektiv hade det ju varit om jag fått ställa min egen diagnos... Jag menar, vem behöver 12 terminers studier för att veta att alla mår bra av lite morfin då och då ;-)

Så nu ligger jag här, härligt avdomnad och ska beta av ännu en film. Ibland står visst tiden stilla, trots allt:-)

Skickar även med er en riktig måbra-länk...

http://www.youtube.com/watch?v=ivg56TX9kWI

Ha en bra dag och akta er för folk med knorr...

dagarna dom går och går, efter varandra,,,

å ibland skulle jag behöva kunna stoppa dom en smula. Få dagarna att röra sig lite långsammare. Helgen var härlig! Sol, födelsedag, presenter, vin med vänner och sovmorgon! Allt man behöver...

Men denna helg kom måndagen för snabbt! Jag behöver mer tid. Mer tid att tänka, leva, älska... och vara! Eller snarare tid att "bli", tid att nöjda mej. Att alltid vara på jakt efter mer, något annat, tröttar. Det tröttar både mej och dom som försöker leva med mej...

På jobbet behövs "jakten". Allt är hela tiden nytt. Jag lär mej så fantastiskt mycket varje dag. Jag tycker det är en fröjd att gå till jobbet och jag skulle lätt kunna vara här tolv timmar om dagen om inte verkligheten behövde hämtas för förskolan, skjutsas till fotbollsträningar, trumpetlektioner, piano och dans. Om inte verkligheten ville ha hem sin fru för att påminna henne om att hon är viktig... för honom, för barnen, för hemmet. Nä, mest är det nog att han vill påminna om att jag är viktig för HONOM!

Idag ska jag och Ingrid spendera kvalitetstid ihop. På Huddinge sjukhus i och för sig, men det är bara ögonen som ska kollas av, så det känns ändå som lyxtid! Vi ska fika och hon ska få välja precis det hon vill ha. Vad som helst... nästan...
Jag försöker att inte tänka att det är ett dåligt samvete som talar. Den där klumpen som ändå finns i bröstet när jag hämtar nästan sist varenda dag och hon frågar varför hon alltid måste vara länge...

Det är inte lätt att kombinera ett älskat, efterlängtat, utmanande jobb med en verklighet som inte står och väntar, utan lever livet i dagarna som går och går, efter varandra... måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag

mångfacetterade jag

idag har jag varit bland annat medicinare, psykolog, ekonom, utvecklingsledare, pedagog, landskapsarkitekt, planerare, personalare, rehabiliterare, stödperson, provokatör, medlare, vikarieförmedlare, polisassistent, kirurg, mamma, kock, diskplockare och webmaster... Dessutom har jag varit både glad, ledsen, arg, frusterarad och tillfreds.

Nu är jag en trött soffsittare som snart måste orka lägga litet barn, förhöra läxor, lyssna på fotbollshistorier och lägga större barn!!!

Vissa dagar känner jag mej otroligt otillräcklig! Det finns så mycket jag vill, så mycket jag måste, så mycket jag borde, så mycket förväntan, så mycket jag inte hinner, så mycket jag inte vill...

Idag går mina tankar till alla som fått sina liv traumatiskt förändrade genom alla dessa grymma, fruktansvärda, orättvisa sjukdomar som rör sig ibland oss!!! Är både arg och ledsen över hur orättvist det slår!!!

Sån dag är det idag:-( Nu ska jag ta med mej lillungen för en stunds mys och läsning i sängen. Vi får väl se vem som somnar först...

Min äldsta levererade en lite mungipehöjande historia;

"Jocke sprang gråtande in till sin mamma
- Mamma, mamma, Lovisa sa åt mej att dra åt helvete
Mamman svarade surt
-Å då kom du in hit till mej"

hihi, härligt att det finns fler mödrar som inte alltid klarar sitt himmelska uppdrag;-)

Ur led är tiden...

Är det någon som vet hur man ändrar klockan. Mina inlägg har en lite skev tideräkning.